L8 har flyttat!!! HIT. Den nya adressen är http://l8bloggar.blogspot.com/
VÄLKOMMEN! Vi ses!
ny adress, nytt utseende.
Skrivet av 12 september 2011 kl 21:39 i Allt och ingenting - (2 kommentarer)bra typer.
Skrivet av 11 september 2011 kl 21:16 i Allt och ingenting | Härliga ungar - (2 kommentarer)
Att komma till ett tomt tv-rum och mötas av dessa kramgoa typer på soffkanten gör mig bara helt skrattig. Vilka två som försett djuren med hattar vet vi ju. Under den gröna skålen längst ner till höger gömmer sig Pingu.
L8 googlar morotssoppa.
Skrivet av 11 september 2011 kl 12:06 i Allt och ingenting | L8 googlar - (0 kommentarer)
Jag tänkte att det något bortglömda och mycket igenvuxna trädgårdslandet gjort sitt för i år. Men nejdå. Rev upp förväxta salladsblad och rucolablad. Och så de här otippade morotsstumparna.
dagens konstaterande.
Skrivet av 10 september 2011 kl 14:44 i Dagens | Härliga ungar - (0 kommentarer)Storebror konstaterar: Mamma, hon är vuxen. Pappa, han är ett stort barn.
© Maken K
Några väggar bara för att. De är fina. De gula finns i småstaden. De andra någonstans i Grekland. Fredagskväll. Barnen har slocknat avslappnat efter simhallsbesök. Jag är rätt avslappnad tack vare simhallsbesöket, bastun och det röda vinet. Lyssnar på den här. Gillar. På tv visas Finnkampen. Maken gillar. Programmet för veckoslutet är öppet. Kanske lite svampskog. Kanske lite baka chokladkaka. Kanske lite springa. Helt säkert lördagsgodis. Helt säkert slappa. Typ. Vi hörs. Pussåkram, L8.
Värst vad fort du var här. Igen. Jamen då plockar vi väl fram lite vin och lite brie då. Nysimmade är vi dessutom.
Om jag skulle skapa en ny blogg med en blogspot.com-adress, visst skulle ni hänga med då?
To be continued.
Ösregn där ute. Några ljus, ett par yllestrumpor och lite te här inne. Snart också lite lantlig sommarromantik i ”Bonde söker fru”. Hösten är rätt nice ändå.
plötsligt händer det.
Skrivet av 6 september 2011 kl 19:56 i Allt och ingenting | Härliga ungar - (0 kommentarer)De senaste morgnarna har Storebror önskat få hejdåkramen på dagis undanstökad i farstun. Så att ingen ser. Och visst, då gör vi så. Det gör mig rätt road, men samtidigt tänker jag -- redan?!? Han genomgår en fas med mycket känslor, starka känslor. Ilska, besvikelse, osäkerhet, men också mycket glädje och självständighet. Och fniss. Någon form av frigörelsefas. Och han växer mentalt. Självförtroendet växer hela tiden. Och det är bara så underbart att se. Så underbart att se att han själv märker det. Liten håller på att bli stor. Och jag följer med med stort intresse och stor kärlek. Och ger kramar. Och får kramar. Vid rätt tillfälle.
Copyright © 2010 All rights reserved.
Designed by 
